Doften av tång kan vara ganska intensiv vid stranden i Skepparkroken. En dag i november, efter den senaste stormen, såg det ut så här:

Badstranden i Skepparkroken i november 2009

Byalaget i Skepparkroken (knappt 15 fastigheter) är fortfarande ägare av stranden och är ansvarigt för dess skötsel. Idag sköts dock stranden på frivillig väg av Skepparkrokens intresseförening med ca 120 betalande medlemmar.

Annorlunda var det tidigare. Ända fram till 1960-talet var tången viktig för gödsling av åkrarna och rätten att hämta tång var strikt reglerat.

Ella Johansson beskriver i Boken om Magnarp de regler som fanns 1807.

Ingen fick  ta någon tång från 25 mars till 12 november men från 12 november fick man samla det i högar. Man var då tvungen att meddela detta till byamannen. En dag bestämdes sedan, då var och en fick köra sin del till sina marker.

Hur mycket var och en fick berodde på storleken av egendomen.
År 1855, efter en tvist, bestämdes att man fick inte börja samla tången förrän solen gått upp och inte på söndagar och helgdagar. Böter utdömdes om någon bröt mot bestämmelserna.

Långt in på 1960-talet var bestämmelserna sådana att ingen fick sätta grepen i tången innan Bror Lorensson, som bodde vid hamnen (Magnarp), klockan sju på morgonen hissade flaggan.