Sömmerskornas hus i Björkhagen byggdes av Mattis Olsson under slutet av 1800-talet.
Mattis var son till Ola Svensson som c:a 1840 fått flytta sin gård och
bygga det som idag kallas Björkhagens gård vid Björkhagsvägen nära Magnarps byaväg.
Sömmerskornas hus i Björkhagen. Google street view oktober 2010
Mattis sålde senare huset till Olof Jönsson (1839-1924). Olof var stenhuggare och
han bodde i huset med hustru och döttrarna Emma och Beata. Olof har givit namn till Olofs väg som börjar vid huset.
Olof Jönsson med hustru och döttrarna Emma och Beata. 1910-tal.
När Olof dog 1924 övertog döttrarna huset. Emma och Beata var sömmerskor och sydde kläder till många Björkhagen, Skepparkroken och Vejbystrand.
Sömmerskornas väg börjar på andra sidan Björkhagsvägen mitt emot huset.
Den äldre bilden och fakta är hämtade från Boken om Magnarp av Ella Johansson.
I Digital Museum hittade jag några bilder från Skepparkroken tagna i svartvitt år 1962. Ägare till bilder är Sjöhistoriska museet och fotograf var Nils Nilsson.
Bildtexterna nedan är hämtade (oredigerade) från Digitalt Museum.
Utsikt mot öster från vägen utmed bebyggelsen. Tv den lilla kajen innanför vågbrytaren. I mitten och th Stora Kåsar. I bakgrunden landarmen till ett bottengarn.
Bebyggelsen sedd från vågbrytarens spets. I förgrunden plattbottningar. De flesta står på det torra pga uppgrundningen bakom vågbrytaren.
Kås med blekingseka, i bakgrunden ett bottengarn
Kås med blekingseka, Båt av den typ som byggs i mellersta Blekinge.
Några bilder visar resterna av Varvskåsen.
Skepparkroken var fram till 1800-talets mitt en sjöfartsby. Det fanns också ett skeppsvarv där det byggdes stora skutor från minst 1600-talet till mitten på 1800-talet.
Varvets placering framgår av bilderna.
”Varvskås”, sedd fr vägen utmeed bebyggelsen. Här var förr en byggplats för småskutor. I senare tid har kåsen delvis fyllts igen och försetts med pålskoning och dävertar. I bakgrunden ett bottengarn.
”Varvskås”, sedd fr vägen utmeed bebyggelsen. Här var förr en byggplats för småskutor. I senare tid har kåsen delvis fyllts igen och försetts med pålskoning och dävertar. I bakgrunden ett bottengarn. I bildens mitt skönjes en svacka i marken, nu till stor del uppfylld, som markerar byggeplatsen.
”Varvskås”, sedd fr vägen. Här syns hur svackan, där byggplatsen låg, fyllts ut för att få underlag till vägen i bakgrunden.
”Varvskås”, sedd fr vägen. Här syns hur svackan, där byggplatsen låg, fyllts ut för att få underlag till vägen i bakgrunden.
Vångafloden (eller Vångafloen) är namnet på den damm som låg vid Kustroddarevägen ovanför Skepparkroken. På kartan från 1926 ligger den under bokstäverna ”kr” i Skepparkroken. Här brukade barnen i Skepparkroken åka skridskor på vintrarna förr i tiden.
Häradsekonomiska kartan från 1926
Rester av dammen finns kvar idag.
Vångafloden – damm vid Kustroddarevägen i mars 2016
Thotts hus är ett av de äldsta i Skepparkroken.
Det ligger till höger om det vita Villa Strandbaden på den här bilden från 2010.
Skepparkroken från midsommarängen i midsommarveckan 2010
Ulla von Kunhardt (född Thott) berättar här nedan till några gamla foton från familjens album samt ett par bilder som Maja Fajers tog 1952.
Thotts album 1919
1919: Min farfar framför ”uthuset” med dass, vedbod och kaffeveranda, 1 år efter det att farföräldrarna köpt huset. Uthuset ligger där vi nu har vår parkeringsplats och tillhörde huset, liksom det bredvid tillhörde Alma Berggren och hennes familj. Uthusen försvann när vatten och avlopp tillkom och vägen breddades.
Thotts album 1919
1919: Framför huset tillsammans med hemhjälp och barnflicka? Eventuellt är barnen Ivar och Bosse, men det kan också röra sig om grannbarn.
Thotts album 1924
1924: Spelemannen är i byn och framför köket har byns barn samlats. Min far och brodern Ivar ses i bakgrunden , den större pojken till vänster är gissningsvis yngste brodern Bosse och flickan till vänster om spelemannen och delvis skymd av hatten är yngsta systern Christina. Till höger ett av uthusen.
1933: Thottska och Berggrenska husen sedda från baksidan och uppifrån backen. Man ser här på halmtaket att det egentligen rör sig om ursprungligen två sammanbyggda hus.
Thotts album 1933
1933: Badnöje med kompisar på piren. Flickan i den vita badmössan i mitten är tror jag min faster Christina Thott.
Thotts album 1933
1933: Samma grupp ungdomar som på föregående foto. Lågvatten precis som idag. Fortfarande är bebyggelsen gles.
Maja Fajers foto 1952
1952: Här ser vi mina farföräldrar Märta och Waldemar Thott framför ”stora ingången”. Halmtaket ligger fortfarande kvar. Gissningsvis är fotot taget ca. 1952. Det var på 50-talet som mina föräldrar övertog huset och vi fick eternittak. Just då var det av brandsäkerhetsskäl förbjudet att lägga om halmtak.
1952: Det är min födelsedag med blomsterkrans i håret någon gång på 50-talet , förmodligen 1952 tillsammans med min yngsta syster Catharina och mina farföräldrar Märta och Waldermar Thott.
Så blev då stationen invigd till slut. Trafiken startar på söndag december 13. Fler bussar kommer då att gå genom Björkhagen och Skepparkroken. Dock få elbussar som det sagts tidigare. Busstidtabellen finns här och i länksektionen (som finns långt ner i kolumnen till höger). Tåg- och busstiderna är anpassade för resande mot Ängelholm/Helsingborg. I riktningen mot Förslöv/Vejbystrand saknas anpassning helt. Buss från Ängelholm rekommenderas då. Tågtiderna finns här och i länksektionen.
Här följer några bilder från invigningen.
Invigningståget anländer. Mycket folk väntar på stationen.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Tåget ligger före tidtabellen.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Orkester, press, invigningstalare, mm kommer på plats.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
TV och press är rikligt representerad.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Orkestern spelar upp.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Enligt programmet är det Ängelholms Blåsorkester som spelar.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Talare ett är från Trafikverket.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Talare två är Lars Nyander, kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Talare tre är från Trafikverket.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Stationen invigs officiellt av närings- och innovationsminister Mikael Damberg som med kort varsel ersatt en sjuk infrastrukturminister. Orkestern blåser fanfar.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Orkestern spelar igen.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Tågresenärerna återgår till tåget.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Invigningsskylten
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Pågatåget är specialmålat.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Färden går vidare för invigning av stationen i Förslöv.
Invigning av Barkåkra station tisdag december 8, 2015
Talen var föredömligt korta och proceduren var avklarad på en kvart. Regnet gjorde uppehåll under ceremonin med började igen strax därefter.
Stormen Gorm drog in på söndagskvällen den 29:e november c:a klockan 22 och redan vid midnatt var det värsta över. Då hade det dock varit orkanstyrka i vindbyarna, c:a 32 m/s. Vattnet steg och skapade problem vid stränderna. Här följer några bilder från måndagsförmiddagen då vattnet var fortsatt högt och det blåste stark kuling. Det går att klicka på alla bilderna för att se dom i en större version.
I Björkhagsdungen hade en björk lagt sig med rotvälta.
Björkhagsdungen efter stormen Gorm
Vid Björkhagsbryggan hade alla båtar utom en fått nya platser.
Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm
Den enda båten som låg kvar var full med vatten och för tung att rubbas av orkanbyarna.
Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm
En katamaran låg krossad mot stenmuren.
Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm
De flesta båtarna hade samlats runt bunkern.
Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm
En båt låg nästan borta vid porslångstenen.
Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm
Av Björkhagsbryggan syntes inte mycket. Hur den har klarat sig återstår att se.
Vid Björkhagsbryggan efter stormen Gorm
Längs Strandridarevägen hade en trädstam gått av inne på en tomt.
Vid Strandridarevägen efter stormen Gorm
Och riktigt sorgligt hade ett plåttak gett med sig.
Vid Strandridarevägen efter stormen Gorm
Sjömärket som ska finnas utanför Magnarp och som en tid legat still utanför Porslånstenen, ligger nu tryggt på land.
Nedanför Kobbvägen efter stormen Gorm
I Skepparkroken blir dags att ta nya tag både med stenbryggan och med badbryggan.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Många stenar hade rullat ner.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Av boulebanan finns inte mycket kvar.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Tången som legat på stranden låg nu på vägen. Vägen var delvis röjd. Badflotten och en trädstam hade blockerat vägen.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Så här högt vatten var det mycket länge sedan det var.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Snöskyfflar som för en vecka sedan togs fram för snöröjning kom nu väl till pass för tångröjning. Vattnet hade gått ända in på huset.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Traktor behövs för stora mängder.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Vattnet gick ända in på Hults Lid.
Skepparkroken efter stormen Gorm
Slutligen en kort film som mest visar området runt Björkhagsbryggan på måndagsförmiddagen.
Emma Påhlsson (1853 – 1929) nedtecknade i mars 1925 en berättelse om sin far Sjökapten Erik Påhlsson. Emma levde hela sitt liv i Skepparegården i Skepparkroken. Här berättar hon om hur livet som sjökapten kunde vara på 1850-talet. En modell av barkskeppet Prins Gustaf som Emma skriver om hänger som votivskepp i Barkåkra kyrka.
Sjökapten Erik Påhlsson från Bjärbygdens årsbok 1956
Den 24 februari 1849 gifte sig kapten Erik Påhlsson med en af byns döttrar, vid namn Britta Christina Hulth, och syster till förut nämnda tre bröderna Hulth.
Deras far hette Per Hulth, och var en sorts hamnkapten här i Skepparkroken vid fartygens lossnings och lastningsplats. Per Hulth hade 2 döttrar till, Charlotta och Petronella, båda gifta med bypojkar den äldsta med Mathis Nilsson den andra med Mathis Påhlson. Per Hulths hustru var från Barkåkra och hette Bengta Andersdotter, och dog 1842.
Kapten Erik Påhlsson hade tre barn, sonen Axel född 1850 och dottern Emma född 1853 samt dottern Paulina född 1855.
På 40 talen hände det ibland att min Far blef inne frusen i Stockholm med sitt fartyg och fick då resa landsvägen hem med hela besättningen för att övervintra, emedan alla var skåningar, och en sådan resa tog på den tiden hela 5 dygn från Stockholm, ty då här inga bekväma jernvägar var som nu fick de anlita hästskjutsar hela vägen, och ibland kunde det hända att de var flere Skåne kaptener med sitt folk i ett följe, och då blef der ett fasligt lif på gästgifvaregårdarna när ett sådant sällskap anlände, synnerligast vid nattetid och de skulle ha nya skjutsar allesamman då skreks der på sjömans-vis för att få gästgifvare och de s.k. hållkarlar vakna. Far hade många roliga äfventyr att berätta om de landsvägs-reserna, han hade nämligen varit med om att resa mellan Stockholm och Skåne landvägen 10 gånger. Värst var för dem komma genom småland der de måste som dragare ha oxar att köra med man kan förstå att det ej gick fort att komma fram.
I april 1854 inköptes af redarna M Flensbergs söner Malmö ett nytt fartyg ett barkskepp från Finland som fick namnet Prins Gustaf. På detta skepp blef kapten Erik Påhlsson befelhafvare från nämda tid, och först nu med detta fartyg börjar han segla på de stora verldshafven, och hans långresor börjar med allvar, vanligtvis var han då ute i 3 år i stöten utan att besöka svensk hamn. Första året segla han mäst på England och Medelhafvet, men i skeppsjournalen ser jag att februari 1855 var han i Rio D Janero, och i maj i Bahia i juli i Coves, derifrån till Rotterdam sen blef det Sunderland och Skottland.
1856 är turerna mäst på Frankrike Spanien och Egypten. Efter journalen vill jag teckna upp några av hans resor 1857 – 1858 – 1859 – Från Hull till Neapel derifrån till Aleuta(?) Gebraltar Nevcastle Alexandria London Konstantenopel London Nevcastle Konstantenopel Falmoth så kom hem till Malmö i december 1859.
1860 ungefär samma resor.
1861 i samma ut igen, först till London och Nevcastle. Men så i maj anträddes resan öfver Atlanten och Nevyork som destinationsort. Detta blev en lång och svår resa, som vara i 66 dygn innan de kom fram. Att på den tiden kryssa öfver stora oceanen med en segelskuta var naturligtvis ingen lätt sak. Prins Gustaf var ej så synnerligt stort fartyg, den lasta cirka 4000 tunnor spannmål, och låg 15 fot djup som lastad. De var 11 mans besättning utom kaptenen, men en sådan massa proviant och vatten de skulle ha med sig för en så lång resa. Far tala om att de i atlanten mötte flera stora isberg, men klarade dem fint.
Modell av barkskeppet Prins Gustaf i Barkåkra kyrka
