Nu börjar bygget av Barkåkra station

Informationen som följer finns nu på Trafikverkets hemsida och informationen har dessutom skickats ut med brev.
Vad som inte framgår är hur busspassagerare tar sig till och från stationen och hur gående tar sig till Valhall Park.

Plan för Barkåkra station

Plan för Barkåkra station

Samtidigt som Hallandsåstunneln öppnar för trafik den 13 december ska tre nya stationer stå färdiga: Båstad nya, Förslöv och Barkåkra. Det är Projekt Hallandsås som ansvarar för bygget av stationerna. Nu börjar bygget av Barkåkra station.

Barkåkra station kommer att ligga vid det befintliga dubbelspåret under järnvägsbron på Skepparkroksvägen (se bild). På båda sidor om järnvägsspåren kommer det att finnas plattformar för på- och avstigning. Vid den västra plattformen kommer det att finnas parkeringsplatser för bilar och cyklar. De båda plattformarna förbinds med en gångbro med hiss och trappor.

Hur byggnationen går till
Arbetet med att bygga stationen inleds nu med trädfällning i området. Under våren och sommaren utförs schaktningsarbeten, iordningställs plattformar och görs grundläggning för gångbron. Efter sommaren kommer bron att lyftas på plats och hissar att monteras. Under oktober/november beräknas arbetena att vara färdiga.

Annonser
Publicerat i Planer och nybyggnation | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Björkhagens kåsar

Den del av Magnarp som skulle bilda Björkhagen var under 1600- 0ch 1700-talet utmarker som användes som betesmark till gårdarna i Magnarp. Från 1830-talet byggdes några gårdar och torp i Björkhagen. Med storskiftet flyttades en gård och bildade nuvarande Björkhagens gård vid Björkhagsvägen nära Magnarps byaväg.
Villa Matilda vid Per Skomakares väg och Bengt Svens nära havet byggdes också tidigt. Redan i början på 1800-talet gick en enkel väg för kärror gick ner till tångtäkten där majbrasorna tänds nuförtiden. Den vägen kallas i dag Björkhagsvägen.

Karta från laga skiftet i Magnarps By 1839-1841 (delen som visar det blivande Björkhagen)

Karta från laga skiftet i Magnarps By 1839-1841 (delen som visar det blivande Björkhagen)

Eftersom fiske stod för en viktig del av självhushållet behövdes en kås för båtarna. Den plats som användes var inte den vid Björkhagsbryggan utan den kås som fortfarande är bevarad nedanför det nybyggda huset på Standridarevägen 4. Den kåsen använde Johan Brynolf ända in på 1950-talet. Där hade han sin snipa med inombordsmotor. Kåsen kallades också för Brynolfs kås. Det är troligt att kåsen anlades redan på 1840-talet.

Brynolfs kås i Björkhagen i februari 2014

Brynolfs kås i Björkhagen i februari 2014

Det kanske är Brynolfs båt som syns på vykortet från 1920-talet. Gården längst till höger är Bengt Svens. Klicka gärna på bilderna för att se dom i större storlek och använd webbläsarens bakåtpil för att komma tillbaka.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1920-talet

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1920-talet

Kanske är det Brynolf själv som står vid sin båt längst till höger på ett annat vykort från 1920-talet.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1920-talet

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1920-talet

På nästa vykort från 1930-talet är det lilla lusthuset vid havet byggt. I huset som hör till bodde länge konstnären Gerda Östergren. I kåsen ligger en båt.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1930-talet

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1930-talet

På vykortet från 1940-talet har Gerdas hus fått en takkupa och kolonibarn badar vid kåsen.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1940-talet

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1940-talet

Även på 1950-talets vykort används kåsen. En båt ligger i sjön och en snipa är uppdragen på stranden. Gerdas hus har fått fler fönster.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1950-talet

Brynolfs kås i Björkhagen på ett vykort från 1950-talet

På flygfotot från 1950-talet kan man förutom en båt i kåsen även se den stig längs havet som länge användes. Idag är stigen delvis igenväxt och delvis förstörd av de senaste årens stormar.

Brynolfs kås i Björkhagen på ett flygfoto från 1950-

Brynolfs kås i Björkhagen på ett flygfoto från 1950-talet

Kåsen vid den nuvarande Björkhagsbryggan började användas långt in på 1900-talet, bland annat av handlaren Sven Carlsson. Här ett vykort från c:a 1960.

Björkhagsbryggan på ett vykort från c:a 1960

Björkhagsbryggan på ett vykort från c:a 1960

Kåsarna vid Hultabryggan, som beskrivits i ett tidigare inlägg, är av äldre datum, troligen från slutet på 1800-talet.

Hults kåsar i Björkhagen i mitten på 1920-talet (foto Robert Romberg)

Hults kåsar i Björkhagen i mitten på 1920-talet (foto Robert Romberg)

Publicerat i Björkhagshistoria | Märkt , , | Lämna en kommentar

Storm igen

Lördagen den 10:e januari 2015 var det dags för en ny storm med högt vatten.
Stenbryggorna i Björkhagen och Skepparkroken har klarat sig hyfsat men det är värre med badbryggan i Skepparkroken. Jag var inte på plats under stormen men här är några bilder från onsdagen efter när vatten börjat sjunka undan.

Bryggan i Björkhagen

Bryggan i Björkhagen


Bryggan i Björkhagen

Bryggan i Björkhagen


Bryggan i Skepparkroken

Bryggan i Skepparkroken


Bryggan i Skepparkroken

Bryggan i Skepparkroken


Bryggan i Skepparkroken

Bryggan i Skepparkroken


Stranden i Skepparkroken

Stranden i Skepparkroken


Stranden i Skepparkroken

Stranden i Skepparkroken


Stranden i Skepparkroken

Stranden i Skepparkroken

Publicerat i Aktuellt | Märkt , , , , | 4 kommentarer

Emma Påhlsson minns vidare om sin Far – Sjökapten Erik Påhlsson – del 2

Emma Påhlsson (1853 – 1929) minns vidare (från del 1) i mars 1925 om sin far.

Nu skriver Emma om Eriks utbildning och om de första åren som styrman och kapten.
Hon listar kaptenerna i byn, berättar om varvet i Skepparkroken och om hamnen i Skälderviken.

Här följer del 2:

Eftersom Erik växte till, kom han ju från de hundåren, och steg i sjömansklasserna och blef en snart en duglig sjöman. Om vintrarna när han var hemma studera han flitigt på navigationen. Som lärare hade han gamla kaptener boende inom samhället.

År 1833 var han färdig med sina kunskaper i yrket och kunde ta sin styrmansexamen när han kom till Stockholm, och året därpå sin kaptensexamen äfven i Stockholm. Förmodligen var här ingen navigationsskola på närmare håll i den tiden. Så for han som styrman i flera år, först med kapten Lars Hulth från Skepparkroken, och sen med  kapten Johannes Klämilson(?) från Vejby, sedan med en kapten Axelsson från Skanör, till han sjelf fick eget fartyg att föra. Af gamla journaler finner jag att i april 1844 fick han sin första skuta att bli befälhafvare på, en skonare som hette Eulalia och hörde hemma i Malmö, och ägdes af redarna Olle Rehensburgs(?) söner. Med detta fartyg gjorde han cirka 10 resor första året, mest på Norrland, Norge och Skåne. På följande åren företogs resorna mer på England, Ryssland, Finland, Sverige och Danmark.

År 1849 fick han ett annat större fartyg att föra, en skonare som hette Orion, och ägdes av samma rederi. På detta fartyg var de 6 mans besättning, på Eulalia endast 5 man kaptenen inräknad. Nu gick turerna oafbrutet på Stockholm, Ryssland, Norrland och England. Lasterna bestod vanligen af råg till Sverige och trä till England.

Vid denna tiden på fyrtiotalet var här många skeppare i Skepparkroken inalles en 12 stycken. Bröderna Per och Erik Påhlsson, bröderna Mathis och Petter Nilsson, bröderna Per och Nils Gudmunsson, bröderna Lars och Anders och Nils Hulth, bröderna Jönspetter och Mathis och Carl Pålsson. Af pojkarna hade blitt dugliga män, och nu rådde nästan välmåga i den lilla byn.

Här var äfven då skeppsvarf och byggdes flera rätt stora fartyg för skeppsredare i Göteborg, här var gott om skeppstimmar, och ett utmärkt läge för att få fartygen i sjön, emedan just vid varfvet, var ett ansenligt djup, enda in till stranden.

Ännu finns varfskåsen kvar, så man vet platsen, äfven i våra dagar. Skeppsbyggmästaren hette Sjöberg, och byggde äfven ett hus i byn, nuvarande Hellbergs. Sista fartyget som byggdes här på varfvet var en brigg som hette Najaden och kaptenen hette Golher (?), en Göteborgare. Redarna som var ägare till briggen voro Göteborgare. Denna skuta byggdes troligen 1839 eller på 1840talet enligt vad jag genom berättelser kan lista ut i min nit.

Det blef ett stort fel när Engelholms de vise fäderne byggde hamn vid Rönne åns utlopp som de snart fick ångra. Hamnen skulle de lagt vid Skepparkroken där som var rätta djupet och läget. De erfarne sjömännerna här ute förehöll nog de goda Engelholmarna att det aldrig gick väl med deras hamnbygge, medan de kände allt för väl till havets nycker på rönnesand och vid åmynningen när de västliga stormarna rasade, men de både ville och skulle ha hamn, som också blev färdig 1856, till en början hade den ju lite betydelse för dessa bygder men är nu för många år sen alldeles slopat och de åt sitt öde lämnade hamnarna se icke mycket ut för verlden nu mera, men vad de göra, så tala de tillräckligt ändå om tider som svunnet.

Publicerat i Skepparkrokshistoria | Märkt , | Lämna en kommentar

Vägföreningens slut närmar sig

Vägföreningens styrelse har godkänt ett avtalsförslag för kommunens övertagande av vägföreningen. Slutligt godkännande görs av föreningsstämman i mars 2015.

Om förslaget godkänns kommer skötseln att tas över 2016-01-01.

Kostnaden per fastighet blir 3200 kr som debiteras över två år.

Texten nedan från styrelseprotokollet ger mer detaljer. Länk till vägföreningens hemsida finns i avdelningen med länkar i den högra kolumnen en bit ned.

Styrelseprotokoll 2014-01-01

Styrelseprotokoll 2014-01-01

 

Publicerat i Planer och nybyggnation | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Emma Påhlsson minns sin Far – Sjökapten Erik Påhlsson – del 1

Sjökapten Erik Påhlsson finns beskriven i ett tidigare inlägg. Eriks dotter Emma Påhlsson (1853 – 1929) levde ogift hela sitt liv i Skepparkroken. Hon tog hand om föräldrarna på deras ålderdom och hon bodde kvar i Skepparegården efter föräldrarnas död 1892. Hon skrev i mars 1925 vad hon kallar en minnesruna över sin far. Den beskriver Erik Påhlssons liv på sjön men innehåller också mycket om livet i Skepparkroken på 1800-talet.

Emma Påhlssons Minnes-runa över Sjökapten Erik Påhlsson

Emma Påhlssons Minnes-runa över Sjökapten Erik Påhlsson

Jag har tänkt att återge handskriften, som är på c:a 60 små sidor, i delar (som kommer att komma med långa intervall). Handskriften är till största delen lätt att tyda. Jag återger texten som jag tyder den med gammal stavning och eventuella stavfel. Någon mindre redigering kan förekomma vid uppenbara felskrivningar (t.ex. dubblerade ord) och i några fall får jag gissa på ord. Någon frivillig får gärna anmäla sig att hjälpa till att skriva rent (skriften finns i pdf-format). Så här ser handskriften ut på sida 1.

Emma Påhlssons Minnes-runa över Sjökapten Erik Påhlsson - Sida 1

Emma Påhlssons Minnes-runa över Sjökapten Erik Påhlsson – Sida 1

Och här följer del 1 med de fem första sidorna:

En liten minnes-runa tecknat af Emma Påhlsson i mars 1925

Skepparkroken är en liten oansenlig by, som ligger vid kusten av Skälderviken. I denna lilla by föddes en gosse den 23 januari 1809 som fick namnet Erik. Denne gosse var min Far och det är hans händelserika lif jag vill försöka skildra så godt jag förmår och kan, såsom det ännu står kvar i mitt minne som han berätta det för oss, och för övrigt vad jag kan finna i gamla journaler, där han sjelf tecknat upp en del från sina sjöresor. Hans föräldrar voro Pål Persson och Ana Eriks-dotter. Fadren var inföding i Skepparkroken, men modern var från Luntertun. De voro fattiga som alla familjerna i byn voro på den tiden, sin utkomst fingo de försöka ta från havet på ett eller annat vis. Utom Erik voro de tre syskon till, en bror som var äldre (Per) och två systrar som voro yngre (Pilla och Kjersti).

Skepparkroken var på denna tiden, en rätt betydande lossnings och lastnings-plats för mindre fartyg och härvid hade Pål Persson en befattning som skepsmätare. Alla i byn hade lite förtjänst med denna in- och utförsel till skutorna. Äfven handelsvaror som skulle till Engelholm kom denna vägen, och kvinnorna i byn deltogo allmänt i detta arbete t o m att försla varor i pråmar enda upp till staden, och dessemellan idka de fiske, för att på så sätt förskaffa sig sitt lifs-uppehälle.

Alla de yngre manliga krafterna voro ute på sjön om sommaren för att skaffa sig förtjänst som sjömänner. På denna tiden var det ej tal om något hantverk, utan så fort pojkarna sluppit fram för presten var det att begifva sig till sjöss.

När Erik Påhlsson blef 16 år fick han som alla de andra pojkarna ut på sjön, och tog hyra som kock med någon af kaptenerna i hemtrakten, jag tror han hette Per Johansson och var från Vejby. En rysligt hård och stygg gubbe, när Far berätta om dessa sina första sjöresor för oss, voro vi barn färdiga att gråta, så hemskt stygga hade de varit emot honom. På den tiden blef kockpojken ombord behandlad värre än en hund. Han fick i allt vara syndabocken. Koka han mer mat till folket, än vad som gick åt till målet skulle han ha stryk, och koka han för lite så det inte räckte till, fick han pisk för det, och fick han inte fyr på flinta stålet kvickt nog fick han smörj därför. När skutan låg i hamn skulle maten lagas på land i kokhusen, och där var inte sämjan alltid den bästa kockar emellan, utan ibland blef det batalj, och kokfrun som förestod det hela, hade ett fasligt bestyr med att lugna ynglingarna.

När kaptenen gick i land för att fästa, skulle kocken hålla vakt och passa på, vid var tid på natten gubben behaga komma ombord, och hade han somnat till vid ett sådant tillfälle, och ej hörde gubbens rop, då blef der ett fasligt lif och pojken skulle straffas. Ett par gånger hände det för Erik att han slumrat till och ej hörde när kapten ville ombord. Skutan låg nämligen ej intill kajen utan han skulle hämtas med båt.

En gång Erik försumma sig skulle han ha pisk af en kabelända som gubben fick tag uti, i vredens mod, och det blev först galopp runt ruffen med pojken före och skepparen efter, till slut visste pojkstackaren ingen annan råd än hoppa i sjön, och simma runt skutan, för att krafsa sig upp på andra sidan och på så sätt lura gubben. Dagen efter när gubben blef nykter, ångra han sig rysligt och muta pojken på alla vis, och bad honom att ej tala om det där hemma.

Fortsättning följer.

Publicerat i Skepparkrokshistoria | Märkt , | 1 kommentar

Björkhagen och Skepparkroken 1969 och nu

Att det har hänt mycket i Björkhagen och Skepparkroken kan man se på den ekonomiska kartan från 1969. Det kommunala vattnet var på gång och den stora exploateringen ovanför Kustroddarevägen i Skepparkroken hade inte kommit igång. I Björkhagen fanns många hus redan då men nästan alla var sommarstugor eller barnkolonier.

Björkhagen och Skepparkroken på den ekonomiska kartan från 1969

Björkhagen och Skepparkroken på den ekonomiska kartan från 1969

Dagens karta är hämtad från vägföreningens hemsida. Klicka gärna på kartorna för att se dem i bättre upplösning.

Björkhagen och Skepparkroken 2014

Björkhagen och Skepparkroken 2014

Publicerat i Björkhagshistoria, Planer och nybyggnation, Skepparkrokshistoria | Märkt , , , | Lämna en kommentar